Okej, nu har jag mycket på hjärtat, är ni redo?

Det kommer alltid vara oförståligt (är det ett ord?) för mig att folk tycker så mycket om att gotta sig i andras "problem". De sitter liksom där i sitt lilla sällskap o gottar sig, smaskar o njuter som små grisar. Ursäkta, men fy fan! Haha det är så synd att inte alla har ett superintressant liv själva, fullt med spännande saker. Då skulle andras liv bli helt ointressanta. Det vore nåt tror jag...jag menar inte att alla snackar om mig nu, utan att de pratar om folk överhuvudtaget. Visst, vissa människor är ju lite speciella och har själva gjort sig lite "kända" i stan när de spexar o fastnar på varenda vimmelbild t.ex. Egentligen finns det väl inget fel med det, men ärligt talat så tror jag faktiskt det är lite det dom är ute efter. Inte för att det ger någon rätten o prata illa om dem, men de gillar ju ändå uppmärksamheten...eller nåt...Hursomhelst, även om en person gjort en illa, sårat en väldigt djupt eller stör en på något sätt så hjälper det inte en själv att säga till andra vad man känner för honom/henne. Om man vill få ut sina aggressioner kan man väl säga det till den som det gäller, den som kanske behöver höra det. Annars, om man inte vill lägga energi på att göra det, så är det lika bra att bara ignorera den personen. Det är ju mer ansträngande att hata någon än att helt enkelt inte bry sig om dens existens.
Men när man ligger lågt, sköter sitt och skiter i alla andra, varför kan man inte få va ifred då?
Jag har iallafall lärt mig nu. Really, I promise, jag har det! Något sent, jag vet, I'm sorry...men det är svårt att inte vara godtrogen när man varit det länge.
Inget illa menat mot någon nu, ni får inte ta åt er mina vänner (om ni är oskyldiga haha) men jag håller allt för mig själv hädanefter. Jag har inte lust att höra andras dömande åsikter om MITT liv. Det viktigaste är ju ändå vad jag tycker o att jag är nöjd. Och jag är nöjd! Alla har väl nånting de vill ändra på, men man ska inte klaga. Jag är en bra människa och har lärt av mina misstag, vad mer kan man begära? Dom jag tror på är mig själv, min mamma och min bäste vän. Jo, min pappa o min bror också, men de förstår sig inte alltid på mig hehe...de är dem som aldrig har svikit mig. Tack, jag älskar er!